Våld mot polis är nya vardagen i Socialdemokraternas Sverige

Under påskhelgen brann flera svenska städer efter att en dansk politiker åkt på en ”koranbrännar-turné” i Sverige. Mycket kan sägas om den danska politikerns motiv, och ignorans. Men samtidigt blottar händelserna kulmen på en utveckling som pågått under lång tid och regeringens oförmåga att stoppa den. 

Polisbilar i brand. Poliser och civila som förs till sjukhus efter att fått gatstenar kastade mot sig. Gator och torg terroriserade av kriminella som inte accepterar en så grundläggande del av demokratin som yttrandefriheten. Det var en tragisk vecka som prövade hur stark vår demokrati är när den hotas, och som visade att vårt skydd är för svagt.

Att bränna koranen under Ramadan är förstås respektlös, och kan för många upplevas som en oerhörd kränkning. Samtidigt är det en rättighet för alla, hur obekväm den än är. I Sverige och som svensk medborgare, måste man kunna leva med att ibland känna sig kränkt, även om det berör något så personligt som religion. I stället svarade hundratals kriminella och islamister med att slänga stenar mot poliser och civila, stjäla polisens tjänsteutrustning så till den grad att yttrandefriheten inte längre kunde upprätthållas.

När regeringen inte klarar av att garantera ett starkare rättsväsende vinner de som vill skada vår demokrati. Socialdemokraternas oförmåga att leda Sverige genom en av vår tids största kriser, kriminaliteten, är deras enskilt största svek. 

Händelserna synliggör utvecklingen mot parallellsamhällen, som vi i KDU länge har påtalat och varnat för. Områden eller grupper, som med anledning av misslyckad integration, saknar samhörighet med majoritetssamhället, och andra normer och värderingar i stället slagit rot. Det är också ett bevis på Socialdemokraternas totala nonchalans mot polisens behov, och svaga handlingskraft när det kommer till nödvändiga lagändringar. 

Förra valet gick vi kristdemokrater till val på 10 000 nya poliser. Ett förslag som tidigare kallades för ”sifferbingo” av Socialdemokraterna. Trots att Socialdemokraterna senare svängde och till slut började prata om behovet av fler poliser, har de senaste årens utveckling visat att de inte klarar uppgiften. 

Polistätheten är lägre än när regeringen tillträdde år 2014, och vi har idag bland EU:s lägsta polistäthet. Vi måste öka antalet poliser med 50 procent för att nå europeisk medelnivå. Ska fler välja yrket krävs reella lönehöjningar, men även bättre villkor och ett stärkt skydd. Det ska vara högre straff på att trakassera poliser, och poliser måste ha större möjligheter att försvara sig när de blir attackerade, genom bland annat vattenkanoner och avfyrning av gummikulor. Men att vara polis innebär i många fall också att man blir utsatt civilt. Därför bör poliser kunna bära vapen även när de inte är i tjänst.

Straffen måste skärpas och fler av de som begår brott och saknar svenskt medborgarskap ska utvisas. Kan man inte respektera svenska grundvärderingar tackar man också nej till möjligheten att få stanna. För upprorsmakarna som gjort sig skyldiga för våldsbrott och saknar svenskt medborgarskap, direkt utvisning efter avtjänat fängelsestraff. Idag råder det dock brist på lediga fängelseplatser. Därför föreslår vi också att delar av biståndsbudgeten ska användas för att bygga fängelseplatser utomlands. På så vis kan de som befinner sig i Sverige på tillfälliga uppehållstillstånd eller under asylsökande, och begår denna typ av brott, utvisas på livstid och avtjäna sina straff i hemländerna.

I det förebyggande arbetet måste integrationen tas hänsyn till. De allra flesta som kommit till Sverige bränner inte polisbilar och kastar inte stenar. De tvingas dock allt för ofta leva jämsides med de som gör det. Det är tydligt att alltför många som kommit hit inte har blivit en del av det svenska samhället. Avsaknaden av förståelse för vilka normer och värderingar som ligger till grund för vårt rättssamhälle skapar större problem för alla de som vill bli en del av samhällsgemenskapen. Sverige tar fortfarande emot fem gånger så många asylsökande som våra närmaste grannländer. Vi klarar inte det längre. Därför krävs en hållbar migration som är anpassad efter integrationsförmågan. Volymerna måste harmoniseras med våra nordiska grannländer och integrationen hinna i kapp.

Det är dags för rättsstaten att ta tillbaka kontrollen på Sveriges gator, men då måste vi först få en ny regering som klarar av att leda landet. 

Nike Örbrink,

förbundsordförande KDU Sverige

Jonathan Derneborg, 

migrations- och integrationspolitisk talesperson KDU Sverige