Vi som är unga i Sverige har ärvt en integrationsskuld. Det är vi som får betala för att integrationen inte har funkat.
Tydligast syns det på arbetsmarknaden där utlandsfödda kvinnor hålls utanför närmast som en effekt av det rådande systemet.
Att regeringen inte satsat tillräckligt på utlandsfödda kvinnor är ett enormt svek mot samhället i sin helhet. Att de till exempel har svårare än män att få jobb påverkar i förlängningen mycket annat.
Enligt Arbetsförmedlingen är andelen som varit utan jobb i mer än två år störst bland gruppen utlandsfödda kvinnor. Totalt handlar det om 100 000 personer som är inskrivna hos Arbetsförmedlingen och coronakrisen har inte gjort saken bättre.
Gapet mellan andelen män och kvinnor som har jobb ökar. Efter två år i Sverige har 41 procent av alla utlandsfödda män fått jobb medan motsvarande siffra bland utlandsfödda kvinnor är 18 procent, enligt Arbetsförmedlingen. Skulle utlandsfödda kvinnor komma i arbete och jobba lika mycket som svenskfödda, skulle skatteintäkterna öka med 37 miljarder kronor, enligt regeringen.
Men den största olyckan drabbar de enskilda kvinnorna. I TV4:s Kalla Fakta i vintras berättades en smärtsam historia om en kvinna som famlar i mörker hos Arbetsförmedlingen i hopp om att få ett jobb. Arbetsförmedlingen har själv konstaterat att dess handläggare prioriterar nyanlända män framför kvinnor.
Föråldrade förväntningar om att kvinnor ska vara hemma med barn gör att Arbetsförmedlingen har lagt männens etableringsprogram på heltid medan kvinnornas begränsas till halvtid.
Redan 2012 konstaterade en statlig utredning att ”könsstereotypa föreställningar om kvinnor och män innebär idag att kvinnor får sämre möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden”. Detta är ett enormt svek av Arbetsförmedlingen, en myndighet som sedan länge tappat sin funktion.
I ett första steg mot integration måste fler nyanlända kvinnor lära sig det svenska språket. Språket är en nyckel till att ta del av myndighetsinformation och få jobb. Men många nyanlända kvinnor kan inte delta i svenskundervisning eftersom de måste ta hand om sina barn. Därför driver Kristdemokraterna frågan om “SFI med baby” som gör det möjligt att ta med barn till svenskundervisning. Det är något som samtliga kommuner bör erbjuda.
Ska Sverige lyckas bryta det enorma utanförskap som växt sig starkt måste arbetsmarknaden bli mer flexibel. Här finns all anledning att titta på Tyskland som gick från 11 procent arbetslöshet till 5,2 på ett decennium.
Bland annat infördes “minijobs” som innebar skattebefriade extratjänster, alltså att människor kunde få enkla jobb utan att behöva betala skatt. Tröskeln för arbetsgivare att anställa någon som saknade erfarenhet eller utbildning blev därmed lägre. En sådan lösning skulle även i Sverige vara ett bra komplement för att få utlandsfödda kvinnor som försörjs genom bidrag att sakta men säkert slussas in på arbetsmarknaden och få en egen inkomst.
En annan viktig – och nödvändig – reform är att konkurrensutsätta Arbetsförmedlingen. En utlandsfödd kvinna måste kunna få söka sig till alternativa jobbförmedlare när arbetsförmedlingens handläggare diskriminerar och håller kvinnor utanför arbetsmarknaden. Alternativa jobbförmedlingar skulle kunna göra mer skräddarsydda och individanpassade lösningar möjliga. Därtill måste informationen öka om hur man startar och driver egna företag som alternativ till att söka anställning.
Det tar många år att få bukt med den integrationsskuld Sverige har idag. Lösningen finns på arbetsmarknaden. I ett sådant läge kan inte myndigheter prioritera bort vissa grupper. Att regeringen inte lyckats göra om och göra rätt, är ett svek. Det är en enorm förlust för samhället och för varje enskild kvinna som vill komma in i det svenska samhället.
Nike Örbrink, ordförande för KDU, Kristdemokratiska ungdomsförbundet.